Balansera på tankebrädan

Tänka först och handla sen. Nog vore det ganska bra att göra så ibland. Det kan lätt bli väldigt fel annars och man ångrar sig efteråt när det redan är för sent. Jo, för det märkte jag minsann i helgen. Ska inte gå in närmare på det, men jag kan säga så mycket som att jag inte alls tänkte på konsekvenserna av mitt handlande och det blev väldigt dumt. Annars brukar jag tänka alldeles för mycket, vilket kan leda till att jag i stället inte vågar göra någonting på grund av att det kan bli fel. Nej, spontanitet är bra, man ska inte tänka för mycket. Det är bara onödigt. Men man får försöka hitta någon balans. Svårt? Ja. Men jag jobbar på det.

Höstväder

Dagen började bra. Ingen stress på morgonen, vilket är ovanligt. Går lugnt till bussen och riktigt njuter av vädret. Jag brukar säga att jag inte gillar hösten, men sådana här regn- och blåsfria dagar tycker jag om. Löven på träden och marken ger en härlig stämning, ett virrvarr av färger. Men nu ska vi inte förhasta oss. När jag går av bussen märker jag att det har börjat regna. Är inte det typiskt? Fast jag tänker ändå att det kunde varit värre, det regnar ju inte så mycket. Hah! Där fick jag för det positiva tänkandet. För när jag har gått lite till märker jag att regnet blir värre och dessutom börjar det blåsa ordentligt. SUCK. Där förstördes min härliga höstdag. Jag som hade tänkt gå ut och ta lite fina höstkort efter skolan. Men nej, nu regnar det alldeles för mycket. Fast nog är det ändå lite mysigt med regn och blåst - när man sitter inne i värmen det vill säga. Gärna med en skön filt och en kopp rykande varm choklad.

Gamla stålar

Har ni gamla 100- och 500-lappar utan folieband, stora och blåa 20-lappar eller silverfärgade 50-öringar liggandes i plånboken (eller någon annan stans också för den delen)? Då råder jag er att antingen använda dem före sista december eller byta dem till nya, för nästa år kommer de inte att gälla längre.
  Det är något jag inte behöver tänka på nu i alla fall. Jag har inga sedlar alls och den enda 50-öringen jag har är kopparfärgad. Skönt att slippa springa iväg och byta, fast nog skulle det vara trevligt med lite pengar. Men snart behöver jag inte vänta längre. Imorgon kommer CSN-pengarna! YES. De är efterlängtade.

Lingonsinne?

Läste just att mensen tydligen ska ge oss kvinnor bättre lokalsinne. Tänk om det vore så väl. Då skulle den inte bara föra med sig elände. Men tyvärr har jag nog alltid dåligt lokalsinne som inte påverkas av lingonveckan. Enligt tysk forskning har kvinnor sämre lokalsinne än män på grund av testosteronet. Jag diskuterade faktiskt detta med en kille så sent som igår. Han hade fått den uppfattningen att de flesta tjejer har dåligt lokalsinne. Men jag trodde inte att det hade nåt med könet att göra alls, eftersom jag känner flera av det kvinnliga könet som har bra lokalsinne. Fast det finns ju alltid undantag. Nu har jag i alla fall något att skylla på när folk klagar på att jag har dåligt lokalsinne. "Ja, det beror på min låga halt av testosteron."

Falsettpojke och äckelgubbe

Jag är chockad. Heelt oväntad utröstning i Idol ikväll, när Ola fick säga adjöss! Vem kunde ha anat det? Inte jag i alla fall. Han har en otrolig röst och kan vanligtvis hantera sin falsett väldigt bra. Men ikväll var det inte helt bra. Falsetten va faktiskt rätt dålig. Men i överlag är han grymt mycket bättre än vissa andra i Idol och jag vet att han har många fans, så det var som sagt väldigt överraskande att det var han som fick åka hem.
  Sen måste jag klaga på denna äckliga jury. Ja, jag måste faktiskt använda det ordet för en fjärdedel av den var i alla fall det ikväll. Clabbe. Jag har alltid haft något emot hans sätt att kommentera deltagarnas insatser, men ikväll nådde han verkligen gränsen! Han tyckte att en av tjejerna borde ha ”mer bett i blicken" och verka som att hon "har varit tillsammans med i alla fall en kille." Hur sjuk får man bli?! Slänga en sådan kommentar rakt i ansiktet på en ung tjej som är där för att sjunga. Äckelgubbe! Om han fick som han ville skulle väl alla tjejerna bara strutta runt på scenen halvnakna och ge honom passionerade blickar. Nej, hörrni på tv4, se till att byta ut äcklet genast! Ska man ge kritik som jury ska det göras proffessionellt. PUNKT.

En första flygtur

Jag såg en bit av ett program på tv, Naturfilm: Pale Male. Det var lite roande. En vacker hök tog sin första flygtur och New Yorkborna blev alldeles till sig. Alla skrek högt och såg ut som att de bevittnade något oerhört fantastiskt. De hade väntat i flera veckor för att få se debuten. Jag satt där i soffan och flinade. "Har de aldrig sett en fågel flyga förut?". Men okej, nog är den första flygturen speciell. Någon gång måste vara den första och det blir aldrig mer än en (1) första gång. Men när ännu en hök tog sin första flygtur och alla skrek som galningar igen, då blev det helt enkelt för mycket. De hade ju redan sett en första flygtur. Sluta fjanta er nu och spara på krafterna. Snart kanske ni får uppleva första gången en hökunge flyger och bajsar, samtidigt - det måste ju vara riktigt ballt! Ja, det finns en första gång för allt. Kul att folk kan vara så lättroade. God bless the hawks!

Nu. Precis nu.

Trött.
Sova skulle vara underbart.
Kryper ner under täcket.
Ser på gamla uppträdanden i idol.
Ola med My All.
En gång.
Två gånger.
Och så en gång till, helt fantastiskt bra.
Hittar roliga bloggar.
Nu är jag jättetrött.
Sova?
Snart, bara några minuter till.
Snackar lite på msn.
Läser lite fler bloggar.
Oj, klockan sprang visst iväg.
Nu ska jag sova.
Nehe, msn kallar.
En som vill prata problem.
En stund till då.
Så.
Nu ska jag faktiskt sova.
Helt ärligt.
Nu.
Precis nu.

Fotbollspub och nattvandrare

"JAA!" skriks det för fullt, följt av massor av applåder. Härligt, Sverige gjorde mål igen. Satt på puben igår, fotbollspub såklart. 3-1, way to go Sweden!
  Förresten Stadsbrudarna ska nattvandra, för att se till att folk inte blir våldtagna. Ja, i alla fall inte där de går och vaktar. Bra initiativ Barbro och Co!

Tröttsam dag

Att sitta och arbeta med samma sak i över 5 timmar utan rast, med enbart två dubbelmackor och lite vatten i magen är inte att rekommendera. Jag satt i skolan från 10.30 till ungefär 16.00 och försökte förstå mig på en programmeringsuppgift, vilket inte alls gick bra i början. Mot slutet fick jag i alla fall fram det resultat jag ville ha idag, men då var jag alldeles slut. Yr, huvudvärk, tom mage som protesterade och för att inte tala om hjärnan som inte fungerade längre. Tacka vet jag kaffe, mat och vila.

Snål med rätt att vara det?

Svävade runt i bloggvärlden och hittade nya, intressanta bloggar. I Partybloggen ger en "knegare i krogbranschen" sin syn på krogen, alkohol och party. Jag har tagit mig friheten att citera ett stycke från denna blogg.

"Avskaffa inträde på klubbar. Har folk pröjsat pengar vill man vara kvar tills det stänger. Hur full eller hur dåligt det än är. Folk vill ju ha något för pengarna. Utan att ha betalat inträde är det mycket lättare att åka hem och slagga när man behöver det. Krögarna kan gott betala DJ och artister. Med de profitkvoter de har på alkoholförsäljning finns det gott om utrymme för det."

Jag håller helt med. Många undviker helst att gå för ofta till krogar med inträde, däribland jag. Har man en tunn plånbok kan man inte göra så mycket annat. Men går man ändå dit vill man naturligtvis ha valuta för pengarna. Trots att man upptäcker att det är ett trist ställe måste man stanna ett tag. Det spelar ingen roll hur man mår. Har man betalat, stannar man. Om inte tills de stänger så i alla fall ett tag. Så är det bara. Snålhet? Jovisst. Men kan man klandra oss? Har man liten inkomst gäller det att hushålla med pengarna. Och det är inte så lätt, eftersom det alltid finns saker man behöver köpa. Kläder är ett måste för man vill ju inte gå naken. Förresten, får man ens göra det? Man vill ju inte heller ta på sig vad som helst. Lite snygg kan man väl få känna sig i alla fall. Och i mitt fall behöver jag i så fall också köpa smink, som kostar skjortan. Bara en mascara går på en hundralapp. Frisörbesök lite då och då går inte att undvika. Har man som jag dålig syn, behöver man även linser och allt som hör till, vilket är svindyrt. Och för att inte tala om bensinkostnaderna för de som har bil! Äta måste man också göra. Som tur är behöver jag i alla fall inte betala för maten jag äter hemma, än så länge. Mobiltelefonen kostar också. Nödvändigt? Tja.. nog är det bra att kunna få tag i folk när man behöver det. Så när man väl har lite pengar över är det väl inte så konstigt att man är lite sparsam med dem?

Mer dans åt folket!

Lindy hop. Åh, vad jag älskar den dansen! Jag tackar TV3s Floor Filler för den upptäckten. Härligt med danstävling på tv som omväxling. Skönt att se en jury som är professionell, och inte skriker ut något i stil med "Du är urusel! Det här var skitpissigt". Jag hoppas verkligen att man får se mer underhållande dans på tv i fortsättningen. Tänk om man kunde vara en duktig dansare, det skulle vara häftigt. Fast det kräver ju förstås en hel del träning. Nä, just nu nöjer jag mig nog med att dansa i trängseln på krogen. Men vem vet, i framtiden kanske...

Två ljus, flera tårar

Att förlora någon är alltid jobbigt. Men att mista en familjemedlem, sitt barn, måste vara det värsta som kan hända. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att få reda på att ens barn har avlidit. Död. Borta. Finns inte mer. Jag vet själv hur det är att mista någon. Det är svårt att förstå att personen inte längre är i livet. Jag är verkligen ledsen för Victor Ronérs familj. Ingen kan göra eller säga något för att få dem att må bra nu. För de kommer aldrig att få sin son tillbaka.
  Drunknad. Det känns extra jobbigt att han hittades i vattnet. Min ena bror drunknade när jag var 3 år. Jag vet inte om jag ska säga att det är tur att jag var så liten att jag inte förstod så mycket, och därmed inte behövde lida lika mycket som mina föräldrar och min andra storebror. Eller om jag ska säga att det är synd, eftersom jag inte kommer ihåg honom. Men det hindrar mig inte från att känna en klump i halsen och tårar som bränner bakom ögonlocken. En sak jag ändå kommer ihåg är när jag stod vid Jonatans döda kropp som låg på sjukhussängen, och jag sa "Stackars Jonatan". Men det var inte Jonatan det var synd om, han hade befriats från livets alla problem. Jag tror att han är på en mycket bättre plats, och mår bra. Detsamma gäller för Victor. Nej, det är de anhöriga det är synd om när någon dör.
  Jag ska tända två ljus ikväll, ett för Jonatan och ett för Victor. Men varför jag kommer fälla tårar är inte för att jag önskar dem tillbaka, för det vore inte rätt mot dem. Utan för att det är så jobbigt för oss att sakna någon.

Tjejer, bär burka och bli nykterister!

Jag läste i Stockholm City idag, i deras artikelserie om våldtäkter, och jag kan inte låta bli att kommentera det. En viss länspolismästare uppmanar tjejer att aldrig gå ensamma om de är berusade. Visst, det låter väl som en bra uppmaning. Men vad händer med alla de som har varit på krogen och inte bor granne med kompisen? Ja, har man inte möjlighet att ha sällskap hem med någon så ska man ta taxi, tycker polismästaren. Jahaja, är det så man ska göra. Varför är det då så dyrt att åka taxi? Nu har ju tjejtaxan blivit förbjuden också, för att göra det jämställt. Jodå, nu känner sig alla säkert mycket mer jämställda. Men studenttaxa då? Fast hon tillägger ju faktiskt att har man inte råd med taxi, ja då ska man låta bli att dricka den kvällen. Den kvällen är nog snarare alla (fredags- och lördags)kvällar i så fall. Jajamensan tjejer, har ni inte någon kompis att åka hem med och inte heller har råd att ta taxi, ja då ska ni bli nykterister. För så stoppas våldtäkterna! Och om ni nu ändå skulle bli våldtagna, se till att ni blir misshandlade ordentligt. För annars går han fri, om han inte erkänner. Men vilka är oddsen för det?
  Ett tips från en anonym läsare är att vi tjejer ska "dölja våra behag". Vi ska bära burka, så att vi inte utmanar de vilda manliga djuren, som förresten inte går att tämja. Ja, såklart varför har inte jag tänkt på det? Tack du! Det är ju självklart vårat fel att vi blir våldtagna, så som vi ser ut! Vi får se till att sluta vara så förbannat snygga, för de stackars männen kan ju inte rå för att de bara måste kasta sig över oss när vi är så läckra.

Att blogga eller inte blogga, det är frågan

Det har varit mycket snack och skriverier om bloggar hit och dit den senaste tiden, men jag har inte tänkt mer på det. Tills igår, när Louise sa att hon hade startat en blogg. Då väcktes något i mig som jag undermedvetet hade gömt undan; jag älskar ju att skriva! Men en blogg? Där alla som vill får ett fönster in till min hjärna och mina tankar. De är ju mina, privata tankar. Vill jag verkligen hänga ut dem till allmän beskådning? Vad ska de där ute tycka? Tänk när jag skriver om de stora funderingarna jag har om tomater. Folk kommer ju tycka att jag är alldeles knäpp!
  När de tankarna kröp fram var jag tvungen att stanna upp och le åt mig själv. Vad är det jag egentligen sitter och tänker? Vad spelar det för roll vad folk tycker om mig? De som har träffat mig har ju redan en uppfattning om hur jag är. Och nog kanske jag är lite knäpp ibland. Men inte behöver det vara något negativt heller. Jag tror nog att de flesta kan vara lite knäppa, på sitt sätt. Det piffar liksom upp den tråkigt "normala" tillvaron. Så om jag då inte bryr mig om vad folk tycker, varför ska jag då lägga ut mina tankar på Internet? Tjaa.. jag kanske bryr mig lite ändå. Det kan vara bra att dela med sig av sina tankar. Jag kan ju faktiskt få för mig att skriva något vettigt mitt i allt onödigt babbel. Och är det inte något vettigt, ja då kanske det ändå kan roa någon. Slutligen så är det ju trots allt roligt att skriva. Så vad har jag kommit fram till? Jo, nu är det på tiden att jag börjar blogga!