Svag

Ont som vanligt skrev jag va? Jag förhastade mig visst en smula. Jag är otroligt öm och svag i händer och armar efter massagen. Nu när jag har mjukats upp verkar jag känna av det ännu mer och jag vet inte om jag verkligen tycker att det är bra. Igårkväll låg jag och läste en bok och kunde efter ett tag inte hålla upp den för att det blev för jobbigt. En liten pocketbok. Idag höll jag upp en hylla för att min sambo skulle se om den satt bra där och jag kunde bara hålla den stadigt en liten stund innan jag var tvungen att ta ner armarna. Det här gillar jag inte. Inte alls.

Ont, det gör ont...

Att jag har ont i axlarna är inget nytt. Jag får det så ofta att jag tar det som en självklarhet att jag har ont. När jag bär hem matkassarna får jag ont. Ska jag resa iväg någonstans och bär en väska får jag ont. Det behöver inte ens vara en stor väska. Det räcker faktiskt med att jag har packat min handväska relativt full och går och bär på den ett tag så får jag ont. Ibland vaknar jag med ont utan att jag vet varför. Det är bara så det är. Jag försöker undvika att bära om jag kan. Säger att nej, jag vill helst inte bära trots att jag säkert skulle orka, eftersom jag vet hur ont jag får efteråt och hur länge det håller i sig. I helgen fick jag en 45 minuters punktmassage, eller akupressur som det så fint heter. En vän till familjen är utbildad massör så jag tog tillfället i akt när jag träffade honom. Ni som förknippar massage med njutning är helt fel ute här. Det var ren tortyr, så otroligt ont gjorde det när han tryckte på mig. Jag har alltid trott att mina problemområden är axlarna, men det visade sig att det mest verkar vara i armarna och händerna som problemen sitter. Knutarna resulterar dock i spända och onda axlar. "Och så hänger allt ihop i livet stora cirkel". Han berättade att det var som att trycka på sten, så hårda var knutarna. Och tro mig, jag är fortfarande öm där han tryckte. Han förklarade att jag har samlat på mig detta i minst ett halvår och att det var omöjligt för honom att lösa upp allt nu. Hur som helst lyckades han lösa upp en del och jag blev i alla fall lite mjukare i nacken och axlarna. Men nu har jag ont som vanligt igen...

Samboliv

Då är jag sambo då. Så hur är sambolivet? Om jag ska vara helt ärlig så är det ensamt. I alla fall har de här första två veckorna varit det. Min vän är inte hemma så mycket och eftersom jag är arbetslös får jag roa mig på egen hand. Jag känner mig lite som en hemmafru. Just nu håller jag på att tvätta och faktum är att i skrivande stund så tjuter tvättmaskinen på mig. Jag städar, tvättar, diskar och lagar mat. Fast självklart gör vi även sådana sysslor tillsammans när hon väl är hemma. Då är det supermysigt! De mornar vi äter frukost tillsammans och de kvällar vi sitter uppe till sent in på natten och pratar efter en god middag är härliga. Detsamma gäller de dagar vi bara tar det lugnt tillsammans eller hittar på något spontant utan att behöva bestämma träff. Det är de gångerna som sambolivet verkligen vinner över att bo ensam (ja, och delade kostnader såklart)! Sedan tillkommer självklart olika åsikter som ger upphov till småtjafs och liknande. Men än så länge går det fint och vi stortrivs verkligen i vår fina lägenhet!