Nävgröt

Ikväll åt jag nävgröt och fläsk. Jag kände hur värmlänningen i mig riktigt njöt.

Då var det igång igen

Första skoldagen idag. Det kändes konstigt. Lite läskigt. Alla ansikten som var så bekanta men ändå kändes så främmande. 1 år har det gått sedan jag var där med den klassen och nu är det igång igen. Det pratades om projektarbete och högskolepoäng. Valbara moment och C-uppsats. Som grädden på moset är jag jättesnuvig och måste sitta med öppen mun som ett fån för att kunna andas. Men det blir nog bra. Ikväll ska jag burra ner mig i sängen tidigt och glo på tv tills jag somnar.

Disney dumpar McDonalds

Det här gillar jag. Disney säger upp kontakten med McDonalds. Ratar den feta maten som bidrar till att så många barn blir överviktiga. Det är bra att Disney föregår med gott exempel och försöker göra något åt saken. I pappersversionen av Punkt SE läser jag att de istället för "feta pommes frites och slafsiga hamburgare" ska servera mer grönsaker, frukt, juice, lättmjölk och pasta på nöjesparkerna. Jag säger inte att McDonalds borde förbjudas, men att locka barnen att äta där genom disneyfigurer som de älskar är bara fel.

Att jag aldrig lär mig

Nu sitter jag här igen. Klockan är över tolv och det har nyss blivit tisdag, dagen för omtentan i statistik. Innan sommaren tänkte jag att jag hade så gott om tid att plugga. "En hel sommar, ingen stress. Jag kan ta en bit i taget, någon gång då och då." Men nej, jag fungerar ju inte riktigt så. Alltid lyckas jag skjuta upp saker. Jag började plugga förra veckan och i skrivande stund har jag inte hunnit läsa om alla olika test för hypotesprövning. Det är ANOVA och chi-två, z- och t-test. Nu orkar jag inte mer. Det får gå som det går. Jag kan trots allt mer än förra gången, vilket är en liten tröst. Får jag göra om tentan ska jag börja i tid. För någon gång måste jag väl lära mig? Det sägs ju att det finns en första gång för allt...

Piercingskador

För ett bra tag sedan började jag prata om att skaffa en piercing. Suget efter en piercing i/nedanför läppen har funnits där länge. Det skulle kunna vara så otroligt snyggt. Men alla passar dock inte i det och jag är osäker på i vilken kategori jag skulle hamna. Jag är inte ens säker på att jag skulle trivas med det, jag kanske tröttnar. Igår fick jag återigen frågan om när det ska bli av. Jag svarade att jag inte vet, att det kanske aldrig blir något med den saken. För feg skulle väl vissa säga. Jag kallar det försiktig. Idag i DN fångade en artikel min uppmärksamhet; "Riskfylld piercing" var överskriften.

"Sitter en kula för långt fram på tungan går det ofta flisor ur emaljen på framtändernas insida. Det är också vanligt med sår i gommen, säger Rita Christidis, tandläkare på Folktandvården. Piercing i underläppen kan leda till att tandköttet skjuts ned och lämnar tandhalsarna blottade och ilande. Det här är skador som inte går tillbaka även om du tar bort ditt smycke"

Av någon anledning är jag inte så sugen längre.

Meningslöst

Mena det du säger och säg det du menar.
Intala dig inte lögner.
Du ljuger för dig själv och du ljuger för andra.
Lögner gör ont, omedvetna också.
Ibland är mindre mer.
Mer är mindre.
Men säg det du menar och mena det du säger.

De fyra B:ena

Beroenden. Jag kan snabbt spotta fram fyra saker som jag, för mig, skulle kunna klassa som beroendeframkallande. Den första är mörk choklad. Det går inte många dagar utan att jag inte avnjuter en bit av den mörka delikatessen. Choklad får mig alltid att må så underbart bra. Njutning på hög nivå som efterlämnar ett piggt och glatt humör. Beroenden medföljer ofta något negativt och i det här fallet är det väl så att har jag en gång snurrat igång hjulet är det nästintill omöjligt att få det att stanna.

Det andra beroendet är Internet. Den oändliga informationskällan och gränslösa kontakten med omvärlden. Uppslagsverket nummer 1 som innehåller i stort sett allt man vill och inte vill veta. Tidsfördriv, underhållning, utökning och bibehållning av sitt kontaktnät, nyhetsupplysning... You name it! Varje dag sitter jag vid min laptop och frossar, länge.

Mitt tredje beroende är fotografering. Kameran följer med nästan överallt. Allt ska dokumenteras och läggas upp för beskådning. Även fotografen själv. Både till vardags och fest. Nya objekt, vinklar och ljus testas. Kommentarer suger jag åt mig som en svamp suger åt sig vatten. Kritik, beröm och påpekanden är guld värda. Jag älskar även att beundra andras fotografier, vilket jag kan ägna mig åt i timmar. Webbplatsen jag använder för att lägga upp mina konstverk och för att beskåda andras besöker jag varje dag flera gånger om dagen. Det om något är ett beroende, vilket blev tydligt nu när den är nere. När kommer den vara åtkomlig igen? "Förhoppningsvis innan morgondagen". Kanske nu? Eller nu? Nej, inte än. Nu då?! Abstinens.

Fjärde och sista beroendet är musik. Ett liv utan musik vore som korv med bröd utan korv. Helt meningslöst och tråkigt. För min del gäller det speciellt progressiv metal och power metal. Band som Dream Theater kan förgylla en annars helt grådaskig dag och få den att framställas som färggrann.

Beroende. Vem har sagt att det ska vara något negativt? Jag varken röker, snusar eller går på droger. Jag knarkar bara choklad, Internet, foton och musik.

Ensam på landet?

Det är kväll, mörkret har börjat lägga sig (Ni vet hur mörkt det blir ute på landet, utan gatlyktor och ljus från lägenheter som påminner om att man inte är ensam). Jag har bråttom, bara några minuter till kvällsfilmen ska börja, så jag springer från ett ställe på väg mot ett annat. Plötsligt hör jag något prassla i buskarna framför mig. Jag tvärstannar och ut springer något som ser ut som en pälsboll, följd av en till, men den här gången hinner jag se ränderna. Grävlingar. Jag hoppar flera steg bakåt. När så chocken har lagt sig och jag skyndar vidare susar en fladdermus förbi och senare hoppar även en groda fram i mörkret. Att säga att man är ensam ute på landet är helt klart missvisande.