Ensam på landet?

Det är kväll, mörkret har börjat lägga sig (Ni vet hur mörkt det blir ute på landet, utan gatlyktor och ljus från lägenheter som påminner om att man inte är ensam). Jag har bråttom, bara några minuter till kvällsfilmen ska börja, så jag springer från ett ställe på väg mot ett annat. Plötsligt hör jag något prassla i buskarna framför mig. Jag tvärstannar och ut springer något som ser ut som en pälsboll, följd av en till, men den här gången hinner jag se ränderna. Grävlingar. Jag hoppar flera steg bakåt. När så chocken har lagt sig och jag skyndar vidare susar en fladdermus förbi och senare hoppar även en groda fram i mörkret. Att säga att man är ensam ute på landet är helt klart missvisande.