Ont, det gör ont...

Att jag har ont i axlarna är inget nytt. Jag får det så ofta att jag tar det som en självklarhet att jag har ont. När jag bär hem matkassarna får jag ont. Ska jag resa iväg någonstans och bär en väska får jag ont. Det behöver inte ens vara en stor väska. Det räcker faktiskt med att jag har packat min handväska relativt full och går och bär på den ett tag så får jag ont. Ibland vaknar jag med ont utan att jag vet varför. Det är bara så det är. Jag försöker undvika att bära om jag kan. Säger att nej, jag vill helst inte bära trots att jag säkert skulle orka, eftersom jag vet hur ont jag får efteråt och hur länge det håller i sig. I helgen fick jag en 45 minuters punktmassage, eller akupressur som det så fint heter. En vän till familjen är utbildad massör så jag tog tillfället i akt när jag träffade honom. Ni som förknippar massage med njutning är helt fel ute här. Det var ren tortyr, så otroligt ont gjorde det när han tryckte på mig. Jag har alltid trott att mina problemområden är axlarna, men det visade sig att det mest verkar vara i armarna och händerna som problemen sitter. Knutarna resulterar dock i spända och onda axlar. "Och så hänger allt ihop i livet stora cirkel". Han berättade att det var som att trycka på sten, så hårda var knutarna. Och tro mig, jag är fortfarande öm där han tryckte. Han förklarade att jag har samlat på mig detta i minst ett halvår och att det var omöjligt för honom att lösa upp allt nu. Hur som helst lyckades han lösa upp en del och jag blev i alla fall lite mjukare i nacken och axlarna. Men nu har jag ont som vanligt igen...