Östermalmsdamen eller pälstanten

Många äldre damer klär sig ofta i ganska ordentligt fula pälskappor. Zebrarandiga, leopardprickiga eller enfärgade. Hur kommer det sig egentligen? Det känns så typiskt tantigt, eller vad man nu ska kalla de äldre damerna med grått hår. Tant, dam, gumma. Det spelar egentligen inte så stor roll för tillfället, så det språkproblemet får jag återkomma till någon annan gång. Tillbaka till pälsen. Den här "tant-looken" måste vara någon statusgrej. Har du en sådan är du en fin dam. "Östermalmsdamen" som Stockholmsspelet kallar henne. Precis så tänker jag mig henne. Bara det att hon finns överallt, och inte bara flanerandes runt Östermalm. "Pälstanten" är också ett passande ord. Missförstå mig nu inte och tro att det här handlar om pälsen i sig. Det gör det inte. Jag menar bara att det ofta ser lite märkligt ut. Smaklökarna har åkt på lite stryk så att säga. Och så dessa tanthattar. Låt mig för allt i världen inte börja prata om tanthattarna.