Murrays krambehov

Det här så underbart att se. Både Henry Murray och Julian Rotter menar att vi människor har vissa behov, och ett är just att få ömhet och känna sig omtyckt. Så varför inte gå ut och erbjuda folk gratis kramar? Det finns många ensamma människor som uppskattar en vänlig gest. Jag tycker att det är lysande! Är några glada och kramas följer snart fler in i beteendet. Det där är ett bra exempel på kollektivt inflytande och konformitet, att ett beteende kan smitta av sig. I början av filmen får han inga kramar, men när väl en har brytit isen följer fler efter, det blir socialt accepterat och beteendet bryter då inga normer. Med konformitet menas att folk ändrar sitt beteende för att passa in och accepteras av andra. I det här fallet tror jag att flera helt enkelt går med på att kramas för att man ser att det är accepterat bland andra, "då kan väl jag också göra det". Min första tanke är att jag aldrig skulle gå fram och krama någon jag inte känner, speciellt inte om jag är ensam. Men ser jag att andra gör det blir det mer okej på något sätt. Om jag då skulle vara tillsammans med vänner och de skulle kramas är jag säker på att jag också skulle falla in i grupptrycket. "Varför inte?"