Ordsvall

fredag, februari 15, 2008

Slut på lidandet

Du höll trots allt ut länge, men din tid kom. Dina sista dagar var du trots allt ändå inte där. Nu är du där du hör hemma, lidandet är slut. Allt är bra. Det är bara svårt att inse. Jag vet inte hur jag borde reagera. Mina ögon tåras men jag gråter inte. Några starka minnen dyker gång på gång upp. Du och jag för länge sedan, när du sprudlade. Jag kommer ihåg ditt skägg som jag tyckte så mycket om att känna på. Ria. Promenaderna med de speciella tuggummina du gav mig. De har alltid varit dina tuggummin efter det. Jag kommer ihåg ert gamla hus. Pianot som jag spelade på. Rummet med alla leksaker. Det är bra minnen som kommer fram när jag tänker på dig. Minnen från längesedan. Det är då det gör ont.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida