Mobbning, ett problem.

I Stockholm City ställdes frågan "Är mobbning ett problem på din skola?" till några killar och tjejer i åldern 13-16 år. Så här löd några svar:

"Nej. Lite finns det ju alltid..."
"Nej, inte så att jag har märkt det. En del kan kanske vara lite utfrysta men annars är det bra stämning i skolan."
"Nej, jag har inte sett någon mobbning direkt. Inte någon fysisk i alla fall. Men det finns det säkert."
"Nej inte vad jag har märkt. I alla fal ingen allvarlig mobbning."

Jag ryser när jag läser det. Så många nej, men ändå gömmer sig ett ja i varje svar. Bara själva utformningen av frågan är lite oroväckande. Mobbning är alltid ett problem, därför ska frågan inte utformas som att det kan finnas mildare former som inte är något problem. Frågan är i stället om det förekommer någon mobbning överhuvudtaget. Svaren var också oroande. "Lite finns det ju alltid", "En del kan kanske vara lite utfrysta", "I alla fall ingen allvarlig mobbning"... Så fort någon form av mobbning förekommer är det ett problem, oavsett hur många som blir mobbade och på vilket sätt.

Definition:
mobbning - att en eller flera individer upprepade gånger och under en viss tid tillfogar en annan individ skada eller obehag. Nationalencyklopedin
mobba - stöta ut ur gemenskapen, göra till ensam hackkyckling. Bonniers svenska ordbok

Skada eller obehag behöver inte alls vara fysiska; glåpord, utfrysning och även små, elaka (oskyldiga kanske vissa tycker) pikar då och då räknas också som mobbning. När barn går hem och gråter för att de blir utfrysta borde ingen kunna påstå att det inte är ett problem. Men det är just sådana här tveksamma inställningar till vad mobbning egentligen är, som gör att folk inte förstår att det faktiskt är fråga om mobbning. "Visst är det jättejobbigt, men det är ju inte så att jag blir mobbad direkt... eller hur?" Pff. Informera barn/ungdomar (och även vuxna) bättre om vad mobbning är, och se till att folk förstår allvaret när någon blir knuffad eller ignorerad mer än 2-3 gånger.